Lämna en kommentar

Försök till poesi

Girighet, jag svär det är ett begär som inte är utav denna värld. Den förtär ens själ, som ett virus i kroppen.

Att bli lurade är som att springa in i en vägg, krasch, boom, bang. Hjärnan skakar, hjärtat det brakar och hela kroppen knakar. Tårarna rinner och hela världen försvinner. Floderna dånar, huden den rodnar. Skägget det växer, det finns inte nog med texter. Jag är ingen poet bara en jävla tapet.

2 kommentarer

Detta vägskäl kan vara riktigt tufft

5b9f9f216b5682bc66da7d6cf402b133

Lämna en kommentar

Tim Curry

timcurryemperor

Jag kan väl erkänna att är det en skådespelare som jag verkligen älskar så är det Tim Curry mest kände från filmer så som The Rocky Horror Picture Show från 1975, Annie från 1985 och Ensam hemma 2 -Vilse i New York från 1992, där han spelar den lömska ägaren till hotellet som Kevin bor på. Men två av mina favoritfilmer med honom är Jakten på Röd Oktober från 1990, där han spelar den plikttrogna läkaren Dr. Petrov ombord på atomubåten Röd Oktober och den andra filmen är De tre musketörerna där han gör ett trovärdig och bra porträtt av den mäktig Cardinal Richelieu. För den yngre publiken är han nog mera känd för de olika spelen som han har gjort roller eller gett sin röst till olika karaktärer i, så som den sovjetiska premiärministern Anatoly Cherdenko i Commander & Conquer: Red Alert 2 från 2008. Där han spelar bland annat emot Peter Stormare, där spelar en rätt knasig vetenskapsman.

Kan inte låta bli att skratta åt dessa klipp från Ensam hemma 2, bara hans minspel är i klass i sig. 😀

Han spelar oftast skurkroller men trots det så älskar jag honom för han gör dessa roller bra. Listan kan göras lång för denna legend som är en del av min barndom och uppväxt igenom dessa filmer. För ett tag sedan så fick jag höra att för två år sedan fick han en stroke, som inte har kommit fram för än nu detta år igenom att han var med på en ceremoni som arrangerades av Actors Fund of America, där han vann ett pris. Bilderna på honom därifrån är bilden på en helt annan man än den han brukar vara leendet som är hans signum är snett, han vänstra fot är vriden och blicken är tom. Vilket var sorgligt att se. 😦 Det sas också att han hade tappat talförmåga också men det har dementeras och här är en intervju med före ceremonin där han talar lite:

Jag hoppas att han repar sig och blir fullt återställd en dag, så att han kan fortsätta förgylla scenen och bildskärmen med ännu flera briljanta prestationer från detta skådespels geni. Jag hoppas även att jag en dag får äran att träffa honom.

4 kommentarer

En del människor nu för tiden

11008782_756611507827440_158980777253174710_n

Tyvärr alldeles för sant, det bara att gå in på youtube så finns det massor med klipp där människor istället för att hjälpa den nödställda. som tex. ett klipp som jag såg för ett tag sedan där ett litet barn ramlar av ifrån cykeln var av pappan säger ”Det är ingen fara, pappa har allt på film. Det är ingen fara.” Precis som att fallet skulle göra mindre ont för barnet, bara för att pappan har allt på film??? Eller när den som filmar själv är i fara men fortsätter att film trots att faran kommer närmare. Hur tänker folk egentligen, när det både utsätter sig själv eller andra för fara på ett sånt vis? Det är en märklig tid vi lever i, där det också till exempel påstås att Titanic sjönk 1997 eller har aldrig ens hänt.

1 kommentar

Historien om katten Fulingen

Jag har inte skrivit den här historien men författaren vill gärna att man delarna den, har redan gjort det på min privata FB-sidan och nu vill jag även göra det här. Så att alla kan läsa denna underbara historia.

Det här är historien om en övergiven liten hemlös katt som kallades för Fulingen. Varje gång någon såg honom blev de rädda för att han var skada och sjuk. En man kom till undsättning – det förändrade hans liv för alltid. Jag vet inte om den här berättelsen är sann eller inte. Men vad jag vet är att den är oerhört sorglig, vacker och viktig. Vi kanske tror att kunskap är saker som går att ta på. Utbildning, allmänbildning, jobb. Men det viktigaste av allt är att vi tar hand om varandra. Att vi ser alla som bor på vår jord, oavsett hur vi ser ut eller vad vi är. Vetskapen om att det är insidan som räknas. Därför vill jag dela den här med er. Jag hoppas att ni känner likadant och vill dela den vidare. I lägenhetshuset där jag bodde visste alla vem Fulingen var. Fulingen var områdets hemlösa katt. Fulingen älskade tre saker i den här världen: slåss, äta skräp, och sist men inte minst närhet. Hans favoritintressen kombinerat med ett liv på gatan hade en stor inverkan på honom. Till att börja med hade han bara ett öga. Han saknade dessutom ett öra och hans vänstra fot var bruten och läkt på ett sätt som gjorde foten missbildad. Sedan många år tillbaka hade han förlorat sin svans, det enda som fanns kvar var en liten stump. Om Fuling varit en välmående katt som tagits om hand av någon hade han varit en vacker, mörkgrå katt, men nu var han skadad, full av sår, och pälsen var skitig. Det var alltid samma reaktion när någon såg Fulingen: ”Där är den där FULA katten!”

Alla barn i området varnades från att närma sig honom. De vuxna var rädd för honom och jagade bort Fulingen så fort de fick syn på honom. Om han närmade sig någons gräsmatta brukade de ta en vattenslang och spruta vatten på honom. Från mitt fönster kunde jag se hur Fulingen skämdes varje gång folk visade honom hur oönskad han var. Han såg så sorgsen ut. Så fort han såg ett barn började han jama, närmade sig dem för att få pälsen strykt, bönade och bad för att få lite kärlek. Om någon nån gång gav honom bekräftelse ville han aldrig lämna dem. Och oavsett hur folk betedde sig gav han dem alltid en andra chans. Han fortsatte att vara kärleksfull och snäll. Jag ville, och tänkte ofta på att ta hand om Fulingen. Ge honom kärlek. Ge honom ett hem. Rädda honom undan alla dumma människor. Men mitt jobb innefattade så mycket resande att det var en omöjlighet.

En dag stod jag i min lägenhet och hörde hur en katt skrek rakt ut i panik. Jag förstod att det var Fulingen. Han hade närmat sig ett par äldre män i området och försökt få lite närhet. De svarade med att ge honom stryk. Jag sprang allt vad jag orkade för att rädda honom! När jag kom till platsen låg han där. Misshandlad. Nästan livlös. Jag plockade upp honom och skyndade mig hemåt. Fulingen gav ifrån sig ljud som var smärtsamma. Han hade väldigt ont och kämpade för sitt liv. Men, så plötsligt, när han låg där i min famn i fruktansvärda smärtor, började han slicka mig på handen. Jag höll honom mot mitt bröst för att ge honom kärlek och värme. Han fortsatte att slicka min hand och strök samtidigt med tassen på armen. Till och med när han kände den starkaste av smärtor var det enda han begärde lite närhet och kärlek. I det ögonblicket tyckte jag att Fulingen var den vackraste, mest älskvärda varelsen jag någonsin sett. Inte en enda gång försökte han att bita mig, ta sig loss eller riva mig. Han tittade bara rakt in i mina ögon och visade tacksamhet över att jag sett honom. För att någon brydde sig honom. Tårarna började rinna nerför min kind.

Fulingen dog i mina armar innan jag hunnit hem till lägenheten. Men jag satt och höll honom i flera timmar efter hans hjärta slutat slå. Jag tänkte på hur en ärrad, missbildad liten katt så fullständigt kunnat förändra min syn på livet. Hur vänlig och kärleksfull han var. Han lärde mig mer om empati och omtänksamhet än 1000 böcker, kurser eller populära tv-program någonsin lärt mig. För det kommer jag alltid att vara tacksam. Han hade blivit ärrad på utsidan, jag på insidan. Det var dags för mig att fortsätta med mitt liv – och förstå det världens vackraste katt lärt mig. Att behandla andra som jag själv vill bli behandlad – oavsett vad.

Många vill bli rikare, mer framgångsrika, mer omtyckta, vackrare. Men jag, jag kommer alltid försöka vara som Fulingen – världens vackraste katt.

Lämna en kommentar

Drygt två veckor kvar till Warberg Goalie camp 2015

Sakta men säkert så närmar det sig till det är dags för Warberg Goalie camp igen nere i Varberg. Detta blir min fjärde sommar som jag åker ner dit för att vara med, och jag längtar verkligen dit. Ska bli så roligt att möta alla som man har träffat där tidigare somrar igen 😀 Och lära sig nya saker, jobba vidare på de man lärt sig tidigare och bara andas in atomsfären som ligger som en osynlig dimma i hallen under denna tid 🙂 Jag trivs väldigt bra i denna miljö, där känner jag mig inte lika ensam som jag gjort i mitt klubblag gällande att vilja utvecklas och att träna.

Lämna en kommentar

Veckans lyckokaka V. 31

Kras! Här ser du vad som döljer sig i din lyckokaka:

Tro på din egen styrka, så kan du förflytta berg.

erg_glueckskeks_9