Seger för Leksand också denna lördag som varit strålande många sätt, förutom segern och poängen så kändes det som att nu släppte allt för efter Rönnby matchen har det känts som den inre harmoni som jag kände innan hade försvunnit och allt låste sig. Själv blev jag frustrerade och då kämpade ännu hårdare, för trots segar så var jag inte tillfredsställd med mitt egna spel tyckte att släppte in lite för lätta.
Under måndagens träning fick jag den totala mental och spelmässig kollaps, en sådan man behöver för att komma tillbaka. I mot slutet klev jag av planen, allvarligt sårade i själen som den sportslig perfektionist och vinnarskalle som vill prestera bra på varje träning och i varje match som jag är, var jag grymt förbannade och besviken på mig själv.
Kom tillbaka ut på planen utan att direkt hitta spelet igen under de resterade minuterna som återstod av träningen, rädda några skott men fortsatte att släppa in bollar bakom mig. När jag kom efteråt satte jag mig ner och lät allt bara sjunka undan, på hemresan hade jag gett mig själv en mental utskällning blandat med peptalk.
The Nighthawk 