Lämna en kommentar

Favorit i repris: Capt. Ted Baxter, Monolog över ett liv

Den här texten skrev jag för tio år sedan på gymnasiet, och jag har tidigare publicerat den här år 2011. Nu gör jag det igen som en favorit i repris, som ett firande av dess tio år 🙂

 Capt Ted Baxter (1900-1981) Alias Den svarta Örnen

Monolog över ett liv.

 

 Här sitter jag i mitt plan,

Beredd att flyga iväg och kanske inte komma tillbaka,

Man hör ett brum och plötsligt känner man vinden i

Ansiktet och långt där borta finns fienden,

Att veta att ens plan blir genom borrad av kulor

Som viner från en smattrande kulspruta som

Sitter på en Fokker Dr.1,

 

Att vakna upp i en sjukhus säng känns tryggt

Men icke lättsamt,

Och man vill veta: Klarar sig mina vänner?

Var är mitt plan?

Man får reda på att planet har klarat sig

Men icke ens vänner,

 

Och när man frisknar till har man det jobbet

Att skriva till alla mödrar och fruar,

My lady, er son eller man har tyvärr stupat i strid.

Ack ja, alla brev till mödrar och fruar man skrev

Genom åren krig är fruktansvärda,

Ack, skulle jag vara med i ett stort krig till i

Europa,

Men nu är Tyskland ondare än i det förra

kriget,

 

Men detta blev ännu värre men vi vann,

Men nu orkar jag inte tala mer,

Jag låter döden ta mig till slut denne som jag

Kom undan många gånger under kriget.

 

Farväl mina vänner och mitt Plan.

 

 Skrevs

 

Capt Ted Baxter

Den 15 juli 1981 Kl. 23.50

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: